Julefrid i juletid, julotta, annandagsbandy och skidåkning
Nu är året snart slut och julhelgen är definitivt slut. Vi konstaterade häromdagen att juldagen nog är årets lugnaste dag. I alla fall om man inte är på resande fot utan bara håller sig hemma. På juldagen finns egentligen inga måsten. Maten är redan tillagad sedan en eller ett par dagar tillbaka och huset är städat och fint. Det är bara att mysa på och ta det lugnt.
I och för sig finns ett måste på juldagen. Men det är ett trevligt och självvalt måste. Julottan!
Det är väldigt trevligt att gå i julottan på juldagsmorgonen. Och nu har jag haft förmånen att få vara med och sjunga på julottan i något år. Även fast man får stiga upp väldigt tidigt på juldagsmorgonen så är det en så trevlig stämning och så lugnt och vackert i kyrkan och det är ju så kul att sjunga så det är definitivt värt att stiga upp tidigt.
Efter julottan brukar det alltid bli så att någon följer med oss hem på kaffe. Så även i år.
Frugan och jag gick på en promenad mitt på dagen. Sedan åkte vi skidor runt elljusspåret. Varmluften kom på eftermiddagen. Från att ha varit minus 15 dagen på morgonen och mitt på dagen så blev det plusgrader på kvällen.
Så rullar dagen på i sakta mak och juldagen övergår till annandag jul.
Det är också en förhållandevis lugn dag. Som bandyintresserad hälsing är annandagen en mycket viktig dag. Det är då som alla derbyn i bandyn spelas. För mycket länge sedan - under den tid då inga konstfrusna bandybanor eller inomhushallar fanns och då man för det mesta spelade bandy på sjöisar - var annandag jul dagen för bandysäsongens premiäromgång. Nu är bandysäsongen i princip halvvägs då annandagsmatcherna spelas.
Som barnfödd bollnäsbo är det naturligtsvis det högintressanta hälsingederbyt mellan Bollnäs och Edsbyn som är viktigast att följa. I år visades den matchen dessutom på TV så det gick mycket lätt att följa matchen från TV-soffan. Att Bollnäs dessutom lyckades snuva svenska mästarna och storfavoriterna Edsbyn på en poäng efter oavgjort 4-4 var en stor framgång.
På kvällen var det mer Bollnäs i TV-rutan. Körslaget drog i gång sin andra säsong och där var Bollnäs representerad via körledare Hanna Hedlund från Kilafors utanför Bollnäs. De var jättebra tycker jag. Det blir kul att följa detta program.
I går lördag var hela familjen till Kåbdalis och åkte slalom. Det var mycket bra backar och vi hade en jättetrevlig dag tillsammans. I början av januari ska vi åka till Alperna och åka skidor en vecka så det här var en mycket bra genomkörare inför resan till Alperna.
Idag och i morgon måndag är det ett träningsläger för gymnaster i Älvsbyn. Våra två yngsta döttrar håller på med gymnastik. Mellanflickan och frugan åkte till Älvsbyn i morse på träningslägret. De sover över där och fortsätter träna i morgon.
Ojämställdhet!
Ni trogna läsare har förstått att mormor är på besök. Hon har varit med som ett gott exempel i flera olika sammanhang. Bland annat var hon med som ett konkret exempel i debatten om Murjeks järnvägsstation. När Jokkmokks kommun diskuterade med Länstrafiken i Norrbotten och med SJ om möjligheten - eller rättare sagt omöjligheten - att boka biljett via Murjeks järnvägsstation så var mormor det konkreta exemplet i den frågan.
Nu är det dags igen. Denna gång är hon med som ett konkret exempel i jämställdhetsdebatten. Lyssna här!
För någon dag sedan skulle mormor ringa till en väninna i södra Sverige och önska god jul. Men mormor hade glömt adressboken och då framförallt telefonnumret hemma i Hälsingland. Inga problem, sa jag, Det är bara att gå in på hitta.se så finns alla uppgifter där.
Sagt och gjort. Nå, vad heter din väninna, frågade jag. Ja, hennes man heter xx, säger mormor. Jo, men vad heter hans fru, det är ju till henne du ska ringa, säger jag. Jo, men jag tror inte hon står i telefonkatalogen, säger mormor, varpå jag glatt säger att i dagens jämställda samhälle så är det självklart att alla finns med på hitta.se.
Jag går då in på denna hemsida och skriver in väninnans namn och bostadsort men får då till min förskräckelse besked om att någon sådan person inte finns. Vi provar då med hennes mans namn och där ploppar adress och telefonnummer upp omedelbart.
Mormors problem är därmed löst. Hon kan ringa till sin vänninna och önska god jul.
Men för mig uppstod ett nytt problem. Jag konstaterar att i en viss generation är ungefär hälften av Sveriges invånare helt enkelt borta i dessa sammanhang. De existerar helt enkelt inte, För att få tag i en gift kvinna av modell äldre (exakt var gränsen för att vara modell äldre går vet jag inte) så måste man veta vad hennes man heter.
Snacka om ojämställdhet!
Undrar hur lång tid det ska gå innan detta ändras. Ska vi behöva vänta till dess att denna äldre generation har lämnat detta jordeliv eller är det en fråga som ur ett jämställdhetsperspektiv måste lösas tidigare än så. Mormor själv säger att det inte känns som något problem att man måste hålla reda på vad väninnornas äkta makar heter och så kanske det är. För henne är det normalt eftersom det alltid varit så för henne och för hennes generation.
Men vill man ha större genomslagskraft i jämställdhetsfrågan så är det nog läge att ändra även i telefonkataloger och på hitta.se.
God Jul!
Nu har julaftonen passerat. Tomten kom i år igen, paketen är öppnade och julmaten smakade jättegott.
Redan kvällen innan julaftonen äter vi i vår familj den första julmaten hemmavid. Så även i år. Barnens mormor är på besök och hela familjen åt tillsammans med goda vänner dopp i grytan i går kväll.
Skinkan smakar aldrig så bra som kvällen innan julaftonen då den rykandes varm lyfts ut ur ugnen och vi skär upp den för att äta tillsammans med det nybakade vörtbrödet som doppas i buljongen.
Nytt för i år var att i stället för skinkspadet så hade vi renbuljong som vi doppade brödet i. Det var mycket godare än att doppa i skinkspad så det kan rekommenderas!
Tillsammans med dopp i grytan så äter vi förutom den varma skinkan även hemmagjord julkorv. På måndagkvällen gjorde vi den klar. Frugan är expert på att göra julkorv. Den är verkligen jättegod! Mitt bidrag i detta är att jag är med och stoppar korvsmeten i fjälstret.
Nåväl, nu har vi några dagar med ledighet framför oss. Julefriden är här!
Rätt mot försäkringskassan
Det här inlägget handlar inte om någon tvist mellan Jokkmokks kommun och försäkringskassan. Nej, det handlar om en privat tvist med försäkringskassan.
I slutet av april i år var vår yngsta dotter sjuk och hemma från skolan. Min fru är egen företagare och kunde den dagen vara hemma med vård av barn (VAB). Blanketter fylldes i i vanlig ordning och skickades in till försäkringskassan. Tydligen var det något som inte stämde riktigt för inga pengar kom.
Den 30 juni åkte min fru (och samma dotter som varit kärnfrisk sedan magsjukedagen i slutet av april) till fjälls för att jobba som stugvärd i fem veckor.
Den 4 juli kom ett brev från försäkringskassan. I det brevet förklarade handläggaren på försäkringskassan att det var något som skulle kompletteras i min frus VAB-anmälan från april.
Handläggaren från försäkringskassan förklarade i brevet att om inget svar kom inom 14 dagar så skulle ingen ersättning betalas ut. Och vad värre var så skulle min frus årsinkomst ändras till noll kronor.
Självklart kom det inget svar från min fru eftersom hon var borta. Vilket inte känns så konstigt eftersom det var mitt i semestertiderna.
När frugan kom tillbaka från fjällen och gick igenom posten så skrev hon direkt ett svar och meddelade det knepiga i att det går ungefär tio veckor från det att frugan skickar in sin anmälning tills ett svar kommer från försäkringskassan och att försäkringskassan då kräver svar inom två veckor mitt under högsommaren och under den vanligaste semestertiden.
Förutom det att hanteringen i sig är konstig så var de ifrågasättande frågorna från försäkringskassan minst sagt underliga. Det verkar som att reglerna inom detta område inte stämmer direkt in på egna företagare.
Nåväl, efter flera skriftväxlingar under hösten kom idag ett brev där försäkringskassan nu ändrar sig. Min fru har nu åter en korrekt årsinkomst och 290 kronor betalas ut omgående.
Härligt, julen är räddad!
Avtackning
Måndag den 22 december 2008
Idag har vi tackat av vår utvecklingschef som slutar snart. Vi tog oss ut till Skabram där ett lokalt hundspannsföretag håller till. Vi tittade intressant på när de spände för alla hundarna. Sedan bar det av med en väldig fart. Ut genom skog och mark över äng och myr.
Det var en väldigt härlig upplevelse att i skymningen susa fram i princip ljudlöst. Hundarna verkar älska att springa och dra. Vi stannade och fikade på vägen vid ett vindskydd. Det var väldigt mysigt. Vi var alla glada att det inte var minus 25 grader utan i stället minus 12 grader. Det var verkligen en behaglig tur.
Slutmålet var restauranganläggningen vid polcirkeln. Där åt vi en trevlig måltid i torvkåtan innan vi blev skjutsade tillbaka hem till Jokkmokk.
Stort tack för den tid som varit Elisabeth och lycka till med nya jobbet!
Snöröjning
Fredag den 19 december 2008
Nu var det länge sedan jag skrev något här. Dagarna fylls av möten och åter möten. Nu har det under två dagar i rad blivit som så att jag inte ens hunnit slå på datorn på kontoret. Vi får till och med ta till mötestider redan klockan sju på morgonen för att kunna sy ihop allas fullsmockade kalendrar. Det verkar som att allt ska hinna fixas och ordnas innan julledigheten.
På morgonmötet på Strukturum idag diskuterades den alltid så heta frågan om snöröjning. Både vägverkets snöröjning på Storgatan, det vill säga det som är riksväg 97, och även kommunens gator.
Det var en bra diskussion som rätade ut vissa frågetecken men kanske inte alla. Dialogen på detta sätt känns väldigt rätt. Som jag brukar säga så är det ju genom dialog och diskussion som vi löser problem.
Det största problemet nu verkar vara anslutningskorsningarna mot Storgatan. Det är tydligen kommunen - eller då egentligen de entreprenörer som kommunen skrivit avtal med - som är ansvarig för att ta bort snön som finns vid korsningarna mot Storgatan.
Problemet är att kommunens gator i princip alltid är färdigröjda då Vägverkets plogbil kommer farande genom samhället. När den plogbilen plogar Storgatan blir det därmed en snösträng kvar vid de anslutande gatorna. Anledningen till att den snösträngen inte blir borttagen är att kommunens gator redan är snöröjda och entreprenörerna har gjort klart sitt jobb.
Vi konstaterade att den problematiken borde gå att lösa på ett hyfsat smidigt sätt.
Ett annat problem är att Storgatan i sig är dåligt byggd. Det är djupa fåror i vägbanan även utan snö. Därmed är det också svårt att snöröja på ett bra sätt. Eventuellt kommer Vägverket att bygga om Storgatan redan till kommande sommarsäsong.
Diskussioner fördes även om vid vilket snödjup snösvängen ska ut och röja undan snön. Vi sa att vi från kommunens sida kanske ska bjuda in till medborgardialog om dessa frågor inför nästa upphandling av snöröjningen.
Träff med Länsstyrelsen
Fredag den 19 december 2008
Efter mötet på Strukturum hade vi ett möte gällande anställningsintervjuerna. Därefter begav jag mig till länsstyrelsens lokaler här i Jokkmokk. Erik Gustavsson på Länsstyrelsen i Norrbotten tog emot mig och vi hade ett mycket bra och givande informationsmöte.
Erik berättade historiken om utlokaliseringen från Luleå. Det är fältenheten samt naturresurs- och rennäringsenheten som är utlokaliserade till Jokkmokk.
Erik är chef över naturresurs- och rennäringsenheten. Han berättade ingående om verksamheten. Det var mycket intressant information som kom mig tillhanda. Bland annat jobbar man med frågan om upplåtelser av statens mark ovan odlingsgräns. Det handlar då både om upplåtelse av fiske och om jakt men även om rena markarrenden.
Jag lärde mig att Norrbottens yta uppgår till elva miljoner hektar och i princip hälften av den ytan ligger ovan odlingsgräns. I Norrbotten äger staten ungefär 90 procent av marken ovan odlingsgränsen.
I Jokkmokk jobbar man också med renbetesfrågor. Jag konstaterade att i princip hela Norrbottens län är renbetesland.
Vi pratade också om de frågor som vi från kommunens sida inte är riktigt överens med länsstyrelsen om. Det är dock andra enheter är de i Jokkmokk som ansvarar för de frågorna som vi inte är överens om. Vi från kommunen tycker ju att det skulle vara intressant om en privat markägare i Njunjes skulle få göra en liten turistisk satsning på sin egen mark i Njunjes. Det handlar om en restaurang och en lösning för boende.
Njunjes ligger i väglöst land cirka 15 kilometer väster om Kvikkjokk och är ett perfekt mål för en dagsvandring från Kvikkjokk. Tänk vilken möjlighet det kan bli för den fjällvandraren som inte är så erfaren och som inte vill bo i tält att ändå kunna komma ut i fjällvärlden och vara i väglöst land och att ändå kunna få sätta sig till bords i en restaurang och kunna gå och lägga sig i en riktig säng.
Samebyarna och Jokkmokks kommun tycker att det vore bra med denna satsning medan länsstyrelsen säger nej utifrån det faktum att det ligger i fjällnära område. Vi är många som menar att allt i Jokkmokk ligger i fjällnära område. Njunjes är ju ändå många mil från Laponia, Sarek och Padjelanta.
Erik beskrev att ur rennäringssynpunkt är denna satsning inget störningsmoment för renbetet. Däremot är det alltså andra enheter inom Länsstyrelsen som menar att det inte är bra att bygga detta i fjällnära område.
Vi kommer att diskutera dessa frågor vidare i andra möten längre fram. Som sagts ovan, vi hade ett mycket spännande och givande möte.
Träff med Vattenfall, hotellarrende och utvecklingschef
Fredag den 19 december 2008
Direkt efter mötet med länsstyrelsen hade vi från kommunen en träff med tre representanter från Vattenfall. Vi tog upp allehanda frågor av olika karaktär. Det var också ett bra möte.
Under fredagen gjorde vi också klart med en förlängning av arrendeavtalet för Hotel Jokkmokk. Efter det att det blev klart att vi från kommunens sida inte skulle sälja hotellet och campinganläggningen fick kommunalrådet och jag i uppdrag att jobba med frågan att förlänga arrendekontraktet. Det är alltså gjort nu.
Sista arbetsuppgiften på fredagen blev att anställa en ny utvecklingschef på ett vikariat. Vi har haft tre anställningsintervjuer och efter utvärderingsmötet på morgonen bestämde vi oss för att anställa Nils-Henrik Sikku. Allt formellt blev klart på eftermiddagen. Det känns som ett mycket bra val. Nils-Henrik börjar jobba hos oss redan i januari.
Lapplands Gymnasium
Onsdag den 17 december 2008
Idag var vi flera från Jokkmokk som var till Kiruna på direktionsmöte i Lapplands kommunalförbund. Det var första gången jag var med på detta möte i min nya roll som kommunchef. Återigen möten med för mig nya människor som alltid är givande och intressanta. Den viktigaste frågan på dagordningen var frågan om samverkan inom gymnasieskolfrågorna.
Förändringar är alltid jobbiga men jag tror att vi alla är så väl införstådda med att om vi fyra nordligaste kommuner inte samarbetar i dessa frågor så kommer vi alla fyra att vara stora förlorare. Inte minst alla elever som ska gå på gymnasiet inom de närmaste åren. Den största förklaringen till detta är att elevantalet inom gymnasieskolorna minskar så otroligt mycket under de kommande åren.
Jag kan dessutom inte tänka mig att brukarna - det vill säga eleverna och även deras föräldrar - överhuvudtaget bryr sig om vilken huvudman det är som står bakom gymnasieutbildningen. Alltså om det är en kommun eller ett kommunalförbund som driver gymnasieundervisningen.
Det viktigaste för elever och föräldrar är ju att det är ett bra utbud av gymnasieprogram och en bra kvalitet på gymnasieskolans tjänster. Men för medarbetarna är det förstås cirklar som rubbas när man ställs inför ett faktum att man eventuellt ska byta arbetsgivare. Och jag håller med dem som säger att det fortfarande är många frågor som är obesvarade och ännu olösta i denna fråga men jag tror att det finns goda förutsättningar för att frågorna ska besvaras och lösas. Jag tror alltså att det i slutändan blir bäst för alla om denna samverkan genomförs.
Det känns därför mycket bra att direktionen för Lapplands kommunalförbund - med de fyra kommunernas kommunalråd i spetsen - beslutade att denna samverkan ska genomföras och att ett Lapplands Gymnasium ska bildas från och med den första januari 2010. Nu ska frågan upp i kommunfullmäktige hos alla fyra kommuner.
Besök från Skövde
Tisdag den 16 december 2008
Vi har haft många anställningsintervjuer under de senaste dagarna. Det är intressanta möten med alla dessa fantastiska människor som man skulle vilja anställa allihop. Tyvärr fungerar det inte riktigt så. Det är alltid fler personer som inte får jobbet jämfört med antalet som får jobbet!
I går hade vi besök av tre tjejer som går på gymnasiet i Skövde. De hade i ett specialarbete valt att skriva om Jokkmokk. Jättekul att de valde oss!
De tog tåget upp och var här i Jokkmokk i fyra dagar för att intervjua olika människor. Mycket kul! Vi hade ett väldigt intressant samtal under en timme.
Idag har vi haft möten i först OJ!-gruppen och sedan ledningsgruppen. Vi åt ett julbord på vårt egna kommunala centralkök. Centralkök har ofta en negativ klang i folks öron. Jag måste dock säga att det var ett väldigt gott julbord och vi blev precis lika mätta som efter andra julbord.
En dag i årskurs ett
Torsdag den 11 december 2008
I går hade jag förmånen att få följa med vår yngsta dotter till skolan. Jag brukar försöka följa med våra barn till skolan åtminstone en dag per läsår. Det är jättekul. Och i den här åldern - barnets alltså - är man ju så otroligt uppskattad som förälder. Alla klasskompisar avgudar också sina kompisars föräldrar.
Annat är det när barnen blir lite äldre. Äldsta dottern går i nian och mellanflickan i sexan. Då är man inte lika populär som besökande förälder i skolan kan jag säga. Att följa med dem till skolan är ingen hit direkt. Då tycker jag det är jättebra att man på deras skola - Östra skolan här i Jokkmokk - faktiskt infört en besöksvecka varje år. Man får naturligtvis besöka eleverna vilken dag som helst men under en specifik vecka varje läsår så är det alltså besöksvecka.
Syftet med detta är att det ska avdramatiseras lite det här med att de "töntiga" föräldrarna är med i skolan. Tyvärr har det väl inte varit så stort genomslag men det var i alla fall några föräldrar som var med på någon lektion under förra besöksveckan i våras. Förhoppningsvis blir det fler nästa gång.
Jag tror nämligen att det är väldigt viktigt att vi föräldrar syns i skolorna emellanåt. Den tuffa attityden och det grova språket bland eleverna kanske kan förändras något om fler föräldrar syns i skolorna.
Utvecklingsfrågor
Just nu håller vi på att rekrytera en ny utvecklingschef. Vi håller samtidigt på att se över innehållet i utvecklingschefsjobbet.
Utvecklingsenheten är en viktig del av Jokkmokks kommun.
Organisatoriskt sett ligger enheten inom kommunstyrelsens område. Men i uppdraget att jobba med utvecklingsfrågor ligger att utveckla hela kommunen.
I utvecklingsenheten finns en väldig bredd och en mängd olika arbetsuppgifter ska utföras inom enheten. Vi har i olika sammanhang diskuterat om det är rätt att ha alla dessa olika verksamhetsområden liggande inom utvecklingsenheten.
Det finns alltid historiska förklaringar till varför saker och ting blivit som de blivit. Att arbetsmarknadsfrågorna finns i utvecklingsenheten har sin förklaring i att enheten tidigare kallades för arbetsmarknadsenheten. På den tiden fanns även det som då kallades för individ- och familjeomsorgen organiserad där. Den verksamheten är sedan många år flyttad till socialnämndens område. Nu är det kanske läge att även lyfta bort arbetsmarknadsfrågorna från utvecklingsenheten.
Kanske är det också läge att se över om integrationsfrågorna ska flyttas bort från utvecklingsenheten. Även skoterfrågor, vandringsledsfrågor och ansvaret för cykelleder diskuteras om huruvida de ska finnas kvar inom utvecklingsenheten.
Jag tror att det är viktigt att vi renodlar uppdraget för utvecklingschefen och specificerar uppgifterna inom utvecklingsenheten. Genom att renodla och specificera tror jag att vi kan få en bättre satsning på utvecklingsfrågorna i Jokkmokks kommun.
Vem har bestämt att poliser inte behöver komma till brottsplatsen så snabbt då någon gjort ett brott?
Idag har det varit kommunstyrelsemöte. Vi hade bland annat länspolischef Håkan Karlsson på besök. Han är på turné runt om i länets kommuner. Det är ett mycket bra initiativ. Jag brukar ju säga att genom att prata med varandra så löser man många problem.
Vi hade en mycket intressant debatt. Det var många som ifrågasatte prioriteringarna som polisen gör. Just bristen på närvaro av poliser i de små orterna kan leda till att det blir mer eller mindre fritt fram för de som inte riktigt vill följa regelverk och lagar.
En intressant reflektion bland många andra är att någon beslutsfattare och lagskrivare har bestämt att det inte är jätteviktigt att polisen kommer så fort då ett brott anmäls.
Allt är ju relativt och jag menar att samma lagstiftare (eller kanske någon annan) har bestämt att nästan oavsett hur små orter vi har så ska räddningstjänsten ha en beredskap som innebär att om ett larm om en brand kommer så ska brandmännen vara på plats för en utryckning inom fem minuter.
På samma sätt ska ambulanser rulla ut från länets vårdcentralen inom 90 sekunder från det att de får ett larm.
Men när man ringer 112 och begär att få en polispatrull på plats för ett inbrott eller något liknande har skett, ja då finns det absolut inget liknande regelverk. Det kan ta upp till flera timmar innan någon polispatrull är på plats.
Man kan ju undra hur den prioriteringen gått till.
Jag menar, hur stor sannolikhet är det att det brinner någonstans i Jokkmokks kommun jämfört med sannolikheten att ett brott begås inom Jokkmokks kommun? Jag tror personligen att vi har fler inbrott än vad vi har bränder i Jokkmokks kommun.
Jag tycker att det är konstigt att man måste ha en beredskap på att skicka iväg en brandbil inom fem minuter efter ett larm om en brand kommit när det samtidigt får ta flera timmar innan en polispatrull ska skickas iväg då ett inbrott skett.
Om någon kan förklara bakgrunden till den prioriteringsordningen så får ni gärna höra av er.
Ursus Tolvman, Jakt och Fiske, anställningsintervjuer och Jokkmokks Korv
Torsdag den 4 december 2008
På morgonen var jag och kommunalrådet på en träff med en representant från något som heter Ursus Tolvman. Det är en verksamhet som förhoppningsvis kommer i gång i Jokkmokk. Ursus Tolvman jobbar för att få till stånd ett behandlingshem för missbrukande ungdomar. Förhoppningsvis kommer verksamheten igång under år 2009.
På förmiddagen åkte vi sedan ut till en lokal där föreningen Jakt och Fiske håller till. Vi träffade representanter från Jakt och Fiske och hade ett bra möte. Alla föreningar idag verkar ha stora ekonomiska bekymmer. Det är inte bara en finansiell kris i landet. Det verkar också vara en föreningskris. Jakt och Fiske har sanerat sin ekonomi rejält men har fortfarande svårt att få intäkterna att överstiga kostnaderna. Förhoppningsvis löser det sig på ett bra sätt.
På eftermiddagen var jag med på två anställningsintervjuer gällande kultur- och fritidschef. Det är alltid intressant att vara med på anställningsintervjuer och få möjlighet att samtala med människor som gjort ett aktivt val med önskemål och vilja att flytta till Jokkmokk och för att de vill jobba åt Jokkmokks kommun. Vi får se hur det går i rekryteringsprocessen.
På kvällen var jag på ett möte tillsammans med representanter från Jokkmokks Korv. De är bland annat Guldmedaljörer och svenska mästare i korv! Stort grattis! Det är suveränt bra reklam för både produkten i sig men även för allt som har med Jokkmokk att göra. Och därmed inte minst Jokkmokks kommun. Mycket bra!
Vi hade ett mycket intressant samtal om satsningar och framtidsutsikter. Det är kul att höra att det finns framtidstro i dessa ekonomiskt svåra tider. Vi följer utvecklingen men stor spänning!
Ögoninflammation och Py Bäckman
Rejält förkyld och med trolig ögoninflammation (enligt förstå-sig-påare) var det bara att ta det lugnt. Jag gick över gatan och startade upp ett möte på jobbet, ställde in några andra möten och gick sedan tillbaka hem och la mig. Jag kunde dock inte sova så vid 10-tiden gick jag upp och slog på datorn.
Jag lyckades få otroligt mycket gjort idag! Gud va skönt att sitta hemma och jobba. Jag blev dessutom piggare och piggare. På eftermiddagen var ögat i princip bra och förkylningen släppte undan för undan. Jag orkade till och med gå på körövningen på kvällen och rösten var absolut inte sabbad av förkylningen.
Det var jättebra att jag kunde vara med på kvällens träning eftersom vi har en konsert på måndag kväll. Det är alltid viktigt att vara med på de sista träningarna så här inför konserter. Vi har genrep nu på söndag och sedan på måndag sjunger vi tillsammans med Py Bäckman som kommer hit till Jokkmokk. Det ska bli jätteroligt!
Kom gärna och lyssna! Måndag den 8 december klockan 19.30 i nya kyrkan. Det kostar 100 kronor i inträde.
Välkomna!
Vuollerims skola
Idag hade vi ett möte med representanter från i föräldrargrupp i Vuollerim. Vi hade ett bra möte om friskolefrågor, fastighetsförsäljningar och långsiktiga hyresavtal. Vi tog med oss lite olika uppdrag och ska träffas igen den 15 december. Det är mycket positivt med engagerade föräldrar.
Efter lunch gick jag hem och la mig. Jag har blivit rejält förkyld. Jag fick ställa in några möten men jag tror säkert det också gick bra. På kvällen orkade jag i alla fall jobba mig igenom den dagliga mejlskörden på cirka 75 mejl.
Lapplands gymnasium och Hotel Jokkmokk
Tänk att det redan är december! Tiden bara rusar iväg. Härligt att få krypa upp i TV-soffan med ungarna på morgonen när det är kolmörk utanför och få titta på adventskalendern. "Skägget i brevlådan" känns helt okej! Lite läskigt tyckte sjuåringen men det verkade vara mest på ett spännande sätt.
Direkt på morgonen hade vi en genomgång i ledningsgruppen om frågor gällande rehabiliteringskedjan och andra frågor relaterade till arbetsmiljö och arbetsmiljöansvar.
Sedan var jag på en presentation som ett företag som heter XN-Vision hade. Det handlade om andragogik. Vad är nu detta kan man undra? Pedagogik har det flesta hört talas om. Det är läran om att lära barn saker och ting. Andragogik handlar om hur man lär vuxna saker och ting. Och det handlar inte om att vi ska lära oss ett nytt dataprogram eller liknande utan snarare om hur vi ska lära oss nya beteenden och förhållningssätt. Vi vet alla att det inte är lätt att lära gamla hundar att sitta men det går. Det var väldigt intressant. Det viktigaste är att vi börjar med att lära känna oss själva och att vi ändrar vårt eget beteende och förhållningssätt. Genom att göra så är det stor sannolikhet att vi kan få till stånd en ändrad attityd och ett ändrat förhållningssätt bland oss alla i organisationen.
På eftermiddagen var jag först på en videokonferens gällande det framtida gemensamma gymnasiet inom Lapplands kommunalförbund. Det finns många frågor att besvara innan frågan om att samorda till en gemensam gymnasieskola kan lösas. Men jag tror att det är avgörande att vi samverkar och samarbetar över kommungränserna om vi överhuvudtaget ska kunna erbjuda gymnasieskolor i våra fyra nordligaste kommuner. Siffrorna visar tydligt att vi går från totalt 2.500 elever inom gymnasieskolorna i Kiruna, Gällivare, Pajala och Jokkmokks kommuner idag till 1.500 elever om fem år. Då måste något konkret göras för att klara av att bedriva en bra verksamhet för rimliga kostnader.
Direkt efter det mötet hade vi en ny sittning med representanter från Hotel Jokkmokk. Vi får se hur vi går vidare med hotellfrågan. Ett ärende om fastighetsfrågor i allmänhet och hotellfrågan i synnerhet är på dagordningen i nästa kommunstyrelsemöte.
Kommunfest
I går fredag var det dags för årets kommunfest. Det vill säga en fest för samtliga kommunanställda.
Det var en mycket trevlig tillställning med god mat, underhållning, dans och rockmusik. Bland annat underhöll Åsa Persson och även Belinda Bengtsson. Snacka om att bjuda på sig själv! Det var höga skratt och långa applåder när de körde sina stå-upp-shower.
En kul och slående faktor med framgångsrika stå-upp-komiker är att de lyckas så bra med att hitta en koppling till det lokala eller till den församling de pratar inför. Så även för Åsa och Belinda. Hela tiden kommer instick med jokkmokksanknytning eller gentemot kommunala politiker eller tjänstemän eller kommunanställda som grupp. Helt fantastikst roligt och bra tycker jag att det var!
Ett stort tack till arrangörsgänget som gör ett helt fantastiskt jobb med att ro i land detta arrangemang.
Veckosammanfattning
Veckan har varit fylld av möten.
På tisdagen var jag i Luleå med övriga medarbetare på ekonomikontoret. Det var en seminariedag som Sveriges Kommuner och Landsting arrangerade. Vi fick mycket bra information.
På onsdagen var ledningsgruppen samlad i Kåbdalis för att ha en heldag i avskildhet där vi kunde avhandla allehanda frågor. Det var också en väldigt bra dag med öppna och givande diskussioner.
På torsdagen hade vi bland annat en träff med Bodens kommunalråd, Olle Lindström, gällande fisketurismfrågor, laxtrappor och dylikt. Luleälven går ju genom såväl Jokkmokks som Bodens kommuner och älven är reglerad i båda kommunerna. Vi får se hur den frågan utvecklas.
Ytterligare ett möte på torsdagen var tillsammans med facken. Vi från arbetsgivarparten höll en allmän information om vad som är på gång i olika frågor. Det känns som att vi har en mycket bra dialog med facken. Det handlar inte om en ensidig information utan vi för en dialog i alla dessa frågor. Det känns mycket bra och det känns som att det går helt i linje med det vi pratar om i vår organisationsutvecklingsgrupp - OJ!-gruppen.
Efter fredagens "morgonkaffe" på näringslivsbolaget Strukturum med intressant information var jag på mitt första möte med skyddskommittén. Där gick vi igenom allehanda frågor som är mycket viktiga att jobba med ur arbetsmiljöaspekt och liknande.
