Vi blir hemmablinda
Fredag den 16 september 2011
På morgonen var jag på Strukturums morgonmöte. Vi fick ta del av bilder av Jokkmokk ur ett annat perspektiv.
Jag konstaterar att det är lätt att bli hemmablind och det är lätt att inte riktigt se alla detaljer. Man blir van det dagliga livet och den dagliga miljön man lever i. Det gäller åt båda hållen.
Med "båda hållen" menar jag att det är lätt att man hamnar i en situation som gör att man inte ser det fina och det är lika lätt att inte heller se det fula runt omkring oss.
Det händer att vi glömmer bort det fina, vackra och ibland unika som finns här runt om i Jokkmokks kommun och som många utomstående uppskattar och tycker så väldigt mycket om. Medan alltså vi som bor här inte alls tycker det är speciellt märkvärdigt.
Det kan vara allt från vackra fjällmiljöer och andra naturupplevelser till en sådan sak som självaste polcirkeln. För många utomstående - kanske framförallt turister - är polcirkeln någonting utöver det vanliga. Det är en exotisk och unik symbolisk markering som många av oss jokkmokkare inte alls tycker är något särskilt och speciellt på något sätt.
Går vi åt det andra hållet konstaterar jag att det är lätt att bli hemmablind på så sätt att man inte ser de saker i samhället som sakta men säkert förfaller. När saker och ting inte underhålls leder det till en långsam men säker förfulning av samhällsbilden.
Det är som barn som växer. När man lever med dem dagligen ser man inte att de växer. Men en utomstående som träffar barnen en gång per månad eller en gång per år ser skillnaderna väldigt tydligt.
Det var intressant att få ta del av dessa bilder som visades.
Ur kommunens perspektiv jobbar vi mycket med frågan om en attraktiv livsmiljö. Attraktiv livsmiljö är en av sex prioriterade och övergripande frågor i vårt strategiska dokument.
Det tragiska i kråksången är att Jokkmokks kommun behandlar vårt offentliga rum som om det vore ett privat vardagsrum hos vem som helst. Praktexemplet är att sätta en vattenspruta mitt i den vackra Talvatissjön. Det finns inte något som kan konkurrera med den miljön. Den miljön behöver inte förfulas med en simpel vattenstråle i luften. Det offentliga rummet är allas rum och ska behandlas därefter, tycker jag.
