Hundäventyr

Söndag den 23 oktober 2011

Idag har jag och frugan bland annat varit ute på en promenad med hunden. Det var skönt och det gick bra. Tidigare i veckan blev det lite mer dramatik på en hundpromenad. Den som är intresserad kan läsa vidare nedan.

I torsdags var det otroligt vackert väder mitt på dagen. Jag bestämde mig för att gå på en lång lunchpromenad med hunden. Jag valde att gå slingan som heter Terjemilen.

När frugan går med hunden har hon henne alltid lös. Jag har oftast hunden i koppel. Men när jag har gått dessa lite längre slingor och är på hemväg har jag ibland släppt lös hunden. Så gjorde jag även i torsdags.

När jag tog av kopplet sprang hunden glatt framför mig och undersökte som vanligt omgivningen med glädje. Oftast var hon långt framför mig men som vanligt stannade hon och väntade in mig.

Efter ett tag konstaterade jag att jag inte sett hunden på ett bra tag. Jag började ropa efter henne och fortsatt att gå lite snabbare. Hon var definitivt framför mig.

Jag passerade några ställen där stigen delade på sig men tyvärr satt ingen hund och väntade på mig vid dessa stigvägskäl.

På vissa av spångarna såg jag dock våta spår av hundtassar så jag var ändå ganska säker på att hunden gick åt rätt håll. Efter det att hunden varit borta ungefär en halvtimme kom jag tillbaka till elljusspåret. Då blev jag väldigt osäker på åt vilket håll hunden gått. Jag valde att gå åt samma håll som jag alltid brukar och ropade hela tiden efter hunden.

Men, ingen hund syntes till.

Jag ringde frugan som inte var hemma och jag ringde hem där mellandottern fanns. Ingen hund fanns dock hemma. Mellandottern gick också ut för att söka hunden. Jag träffade en granne som också engagerade sig i hundletandet.

Efter ytterligare ett tag fick jag besked av mellandottern att när yngsta dottern kom hem från skolan så satt hunden vackert på bron hemma hos oss och väntade.

Puh! Det var skönt att få det beskedet. Hunden var ju ändå borta i nästan en hel timme. Och jag måste säga att det var många olika tankar som gick genom huvudet under den tiden.

En positiv sak i sammanhanget är att hunden faktiskt hittar hem av sig själv.

Slutet gott, allting gott.













Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0