Vancouver och Jokkmokk på bandy i Uppsala
Söndag den 21 mars 2010
Idag har jag varit på SM-finalen i bandy. Denna klassikers klassiker i idrottssverige. För första gången på 54 år var mitt favoritlag Bollnäs i finalen. Självklart måste jag vara där!
Tyvärr blev det förlust mot Hammarby som nu vann sitt första SM-guld i bandy. Stort grattis till Hammarby efter vinst med 3-1 i en mycket snöig och lite annorlunda SM-final.
Bandy är verkligen en sport som förbrödrar och försystrar. Supportrar till både Bollnäs och Hammarby var strax innan matchen på samma ställe och sjöng sina respektive lags hejarramsor utan att det var det minsta tillstymmelse till något annat än ren och skär glädje. Min känsla är att det inte skulle fungera utan slagsmål inom till exempel fotbollen.
Jag hade också förmånen att få träffa en något mer långväga supporter till Bollnäs än vad jag är. En man från min hemby Röste strax utanför Bollnäs flyttade till Vancouver i Kanada på 1960-talet. Han hade åkt från Vancouver till Uppsala för att kunna vara med och se när Bollnäs nu äntligen var i SM-final igen. Han berättade dessutom att han var med och såg Bollnäs vinna sin förra final 1956. Mycket kul och trevligt att få träffa dig Sven.
Trots förlusten är jag lycklig. Äntligen har jag fått vara med och se Bollnäs i en final. Jag har dessutom träffat så många gamla kompisar från skoltiden och ungdomstiden. Det är ett så stort bandyintresse i Bollnäs så det är svårt att förstå och förklara.
Det sattes nytt publikrekord i bandyfinalsammanhang idag. I alla fall i modern tid. Nästan 25.600 personer samlades runt Studenternas idrottsplats i Uppsala.
