Vinmuseum och osttillverkning
Onsdag den 28 oktober 2009
Idag var vi på lite olika studiebesök. Vi åkte först till Villa Il Poggio i Rufina som är en mindre ort utanför Florens. Där blev vi guidade på ett socialt företag. Det handlade om olika saker, bland annat drev man ett vinmuseum. Det var ett museum som visade hur man jobbade med vinframställning i gamla dagar. Man hade verktyg och redskap från gamla tider som inte längre används. På detta ställe tog man dessutom emot grupper av olika slag. Seminarier, bröllop, föreläsningar och andra tillställningar hölls på detta område.
Efter det besöket åkte vi vidare någon mil längre bort från Florens men fortfarande i samma område. Vi besökte ett socialt företag som heter Diogene Social Enterprise som ligger i en liten ort som heter Contea. Där drev man bland annat ett hotell.
Vi fick väldigt mycket information om hur man jobbar med sociala företag i Italien i allmänhet och i Toscana-området i synnerhet.
Vi konstaterade att det är väldigt många olikheter mellan Italien och Sverige. Regelverket skiljer sig åt ganska mycket. I Italien har man haft inskrivet i sin konstitution ända sedan 1947 om att sociala företag ska ha en viss ställning och att det ska finnas till en viss nivå. Eftersom det funnits så länge i Italien tror jag att det är accepterat mer där än vad det är i Sverige. Det är till exempel inget problem med fackföreningar eller liknande i Italien.
Det är i stället som så att även fackföreningarna använder sig av sociala företag och samverkar med dem i sina arbeten.
I hela Italien är det runt 100.000 människor som jobbar i dessa sociala företag. De sociala företagen i Italien har i uppdrag att ge tjänster till det offentliga, det vill säga till kommuner och liknande. Det handlar om allt från barnomsorg, äldreomsorg, handikappomsorg, ungdomsgårdar, städning, gräsklippning och liknande.
Förutom det som nämns ovan driver man även hotell, tryckerier, turistbyråer och liknande. Man jobbar även med direkt produktion som underentreprenörer åt olika företag. Man jobbar helt enkelt tillsammans med övriga samhället på alla olika sätt.
Allt detta drivs i formen som kooperativ. Kooperativen ska vara vinstdrivande och privatägda. Man har som sagt jobbat länge med dessa frågor i Italien och det är en naturlig del av samhället.
Då vi frågade om hur lätt eller svårt det var att få arbetskraft i dessa kooperativ så blev svaret att det inte alls var svårt att få arbetskraft. Lönerna är lägre i kooperativen än i de övriga företagen men vi konstaterade att det nog har sin förklaring i att man i Italien inte på samma sätt som i Sverige finns socialbidrag, eller försörjningsstöd som det nu heter. Därför var alla arbetssökande väldigt intresserade av att få ett jobb på ett socialt kooperativ eftersom alternativet var att i princip inte få någon ersättning alls.
Det verkar som att alla var väldigt nöjda med hur upplägget fungerade i Italien.
Efter lunch åkte vi vidare för att göra nästa studiebesök. Vi kom nu till ett storföretag i mejeribranschen. Det hade börjat som ett socialt företag där man tog hand om föräldralösa barn och hade sedan utvecklats i olika riktningar.
Nu var det ett i våra mått mätt storföretag som ändå fortfarande drevs som ett kooperativ. Kooperativet var i huvudsak inriktat på osttillverkning och omsatte hela 250 miljoner kronor per år. Det är inte riktigt lika mycket som Jokkmokks kommun omsätter men inte långt ifrån.
Vi fick se hur osttillverkningen gick till och vi fick se var och hur de lagrade alla ostar. Vi fick bland annat veta att det inte är enbart viner som får stämpeln riserva då de är lite finare och lite lagrade, den benämningen går även de italienska ostarna under.
Det var väldigt intressanta studiebesök vi fick vara med om idag. Vi har alla fått många tänkvärda tankar och idéer om hur man kan jobba med dessa saker i Sverige.
Idag var vi på lite olika studiebesök. Vi åkte först till Villa Il Poggio i Rufina som är en mindre ort utanför Florens. Där blev vi guidade på ett socialt företag. Det handlade om olika saker, bland annat drev man ett vinmuseum. Det var ett museum som visade hur man jobbade med vinframställning i gamla dagar. Man hade verktyg och redskap från gamla tider som inte längre används. På detta ställe tog man dessutom emot grupper av olika slag. Seminarier, bröllop, föreläsningar och andra tillställningar hölls på detta område.
Efter det besöket åkte vi vidare någon mil längre bort från Florens men fortfarande i samma område. Vi besökte ett socialt företag som heter Diogene Social Enterprise som ligger i en liten ort som heter Contea. Där drev man bland annat ett hotell.
Vi fick väldigt mycket information om hur man jobbar med sociala företag i Italien i allmänhet och i Toscana-området i synnerhet.
Vi konstaterade att det är väldigt många olikheter mellan Italien och Sverige. Regelverket skiljer sig åt ganska mycket. I Italien har man haft inskrivet i sin konstitution ända sedan 1947 om att sociala företag ska ha en viss ställning och att det ska finnas till en viss nivå. Eftersom det funnits så länge i Italien tror jag att det är accepterat mer där än vad det är i Sverige. Det är till exempel inget problem med fackföreningar eller liknande i Italien.
Det är i stället som så att även fackföreningarna använder sig av sociala företag och samverkar med dem i sina arbeten.
I hela Italien är det runt 100.000 människor som jobbar i dessa sociala företag. De sociala företagen i Italien har i uppdrag att ge tjänster till det offentliga, det vill säga till kommuner och liknande. Det handlar om allt från barnomsorg, äldreomsorg, handikappomsorg, ungdomsgårdar, städning, gräsklippning och liknande.
Förutom det som nämns ovan driver man även hotell, tryckerier, turistbyråer och liknande. Man jobbar även med direkt produktion som underentreprenörer åt olika företag. Man jobbar helt enkelt tillsammans med övriga samhället på alla olika sätt.
Allt detta drivs i formen som kooperativ. Kooperativen ska vara vinstdrivande och privatägda. Man har som sagt jobbat länge med dessa frågor i Italien och det är en naturlig del av samhället.
Då vi frågade om hur lätt eller svårt det var att få arbetskraft i dessa kooperativ så blev svaret att det inte alls var svårt att få arbetskraft. Lönerna är lägre i kooperativen än i de övriga företagen men vi konstaterade att det nog har sin förklaring i att man i Italien inte på samma sätt som i Sverige finns socialbidrag, eller försörjningsstöd som det nu heter. Därför var alla arbetssökande väldigt intresserade av att få ett jobb på ett socialt kooperativ eftersom alternativet var att i princip inte få någon ersättning alls.
Det verkar som att alla var väldigt nöjda med hur upplägget fungerade i Italien.
Efter lunch åkte vi vidare för att göra nästa studiebesök. Vi kom nu till ett storföretag i mejeribranschen. Det hade börjat som ett socialt företag där man tog hand om föräldralösa barn och hade sedan utvecklats i olika riktningar.
Nu var det ett i våra mått mätt storföretag som ändå fortfarande drevs som ett kooperativ. Kooperativet var i huvudsak inriktat på osttillverkning och omsatte hela 250 miljoner kronor per år. Det är inte riktigt lika mycket som Jokkmokks kommun omsätter men inte långt ifrån.
Vi fick se hur osttillverkningen gick till och vi fick se var och hur de lagrade alla ostar. Vi fick bland annat veta att det inte är enbart viner som får stämpeln riserva då de är lite finare och lite lagrade, den benämningen går även de italienska ostarna under.
Det var väldigt intressanta studiebesök vi fick vara med om idag. Vi har alla fått många tänkvärda tankar och idéer om hur man kan jobba med dessa saker i Sverige.
Kommentarer
Trackback
