Tillbaka till 1860-talet
Onsdag den 8 oktober 2008
På Nordkalottens konferenscenter har idag cirka 100 personer från kommunerna i Norrbotten och även landstingsfolk träffats. Det var en konferens som handlade om IT-frågor.
Ett tema handlade om den nationella IT-strategin inom vård och omsorg. Alltså en strategi om hur medborgarna via hemsidor och andra IT-verktyg ska kunna komma i kontakt med myndigheter och vårdinrättningar på ett lätt sätt. Man har pratat om 24-timmarsmyndigheten men jag tror det har bytt namn nu.
Vi konstaterade att det finns olika förslag till lösningar. Vi konstaterade också att vi från kommunsektorn och de från landstingssektorn inte alltid har förståelse för varandra. Det är lätt att prata OM varandra men det är mycket viktigare att prata MED varandra.
Alla verkar vara eniga om att det gäller att komma fram till en gemensam standard i de olika systemlösningar som diskuteras.
Dessutom lyftes fram att man inom kommunsektorn har mer att ta hänsyn till än endast IT-strategi inom vård och omsorg. Det handlar även om IT-strategi för bygglovshanteringar, barnomsorgsansökningar och så vidare.
Jag och många med mig tycker att staten och de olika departementen måste sätta ner foten och helt enkelt bestämma vad som ska gälla. Naturligtvis i samråd med representanter från landstingen och kommunerna.
En intressant tanke eller parallell från förr i tiden for genom mitt huvud under dessa diskussioner. Jag ser detta infrastrukturbyggande och kommunikationsbyggande på samma sätt som tidigare infrastruktursatsningar.
Jag tänker då till exempel på de järnvägsbyggen som skedde för länge, länge sedan. På 1850- och 1860-talen då de första järnvägarna började byggas var det med största sannolikhet samma typ av frågeställningar som uppstod.
Då kom någon på att man kunde bygga en järnväg mellan punkt A och punkt B. Det togs ett beslut om hur man skulle bygga, vilket underlag och vilket material som skulle användas och även vilken spårbredd som skulle användas.
Ungefär samtidigt kom någon annan på att man kunde bygga en järnväg mellan punkt C och punkt D. Även där togs beslut om hur man skulle bygga och vilken spårbredd som skulle gälla.
Det var absolut ingen självklarhet att man använde sig av samma spårbredd eller samma byggstandard. Men efterhand då de fristående järnvägarna byggdes ihop så blev det helt nödvändigt och ett krav att dessa järnvägar skulle ha samma standard för att man skulle kunna nyttja infrastrukturen på bästa sätt. Någon på central nivå tog ett beslut och en standard infördes.
Det känns som att vi nu i dag är någonstans på 1860-talet när vi å ena sidan jämför IT-strategierna inom landstingen och kommunerna idag med å andra sidan järnvägsbyggandet i mitten av 1800-talet.
Jag är helt säker på att vi inom några år kommit fram till vad det är som ska gälla. Men än är vi inte där.
