Problematiska skogsfrågor!
Torsdag den 29 januari 2009
Efter ytterligare en dag fylld med intressanta möten var jag på kvällen på ett seminarium där en av Jokkmokks senaste doktorer berättade om sitt ämne som hon jobbat med.
Denna gång var det inte en hedersdoktor. Karin disputerade i september förra året. Hennes verk handlar om skogsfrågor och problematiken inom detta område.
Seminariumet var välbesökt och mycket intressant. Som i så många frågor så handlar även denna fråga om att vi människor tycker olika. Karin beskrev bland annat hur hon i arbetet försökt jobba utifrån perspektivet att hon försökt sätta sig in i de olika sidornas situationer och försökt förstå deras respektive sätt att resonera och argumentera.
En del av studien handlar också om vad det egentligen beror på att en sida "vinner" eller i alla fall får igenom sina argument och synpunkter mer än andra.
Det var som sagt väldigt intressant att lyssna på Karins föredrag och på den efterföljande frågestunden. Det slog mig att det tillvägagångssätt Karin beskrev vore mycket intressant att använda i i princip varje beslut vi tar, oavsett om det är politiska beslut eller tjänstemannabeslut.
Det handlar alltid om att ett antal olika alternativ till beslut finns. Och det blir ju alltid någon sida som vinner. Det intressanta är hur man kommer fram till att det blir det beslut som det blir. Ibland känns det som att den som skriker högst vinner och ibland handlar det om att det mest ekonomiskt fördelaktiga alternativet vinner och ibland är det helt andra argument som fäller avgörande.
Det blev också en diskussion om huruvida privata skogsägare ska få bestämma om sin egendom själv eller inte. Många röster höjdes om att man som privat mark- och skogsägare naturligtvis måste få bestämma själv över sina tillgångar. Trots att jag själv är uppvuxen på en skogsfastighet så är jag ändå fullt på det klara att man som skogsägare inte får göra vad man vill. Och jag menar att det inte alls är det enda området som man inte får göra som man vill med sin privata egendom.
Det kan handla om att djurägare inte får behandla sin kreatur hur som helst. Man får heller inte köra hur fort man vill med sin egen bil. Man får på vissa ställen inte ens måla sitt eget hus i vilken färg som helst och så vidare.
Därför tycker inte jag att det känns så märkligt att man inte får bestämma helt själv om vad man får eller inte får göra med sin egen privata skog.
Trots det är jag av den åsikten att man inte behöver bli åtalad för om man avverkar sin egen skog mitt i en slalombacke. Men det är ju en helt annan historia...
Efter ytterligare en dag fylld med intressanta möten var jag på kvällen på ett seminarium där en av Jokkmokks senaste doktorer berättade om sitt ämne som hon jobbat med.
Denna gång var det inte en hedersdoktor. Karin disputerade i september förra året. Hennes verk handlar om skogsfrågor och problematiken inom detta område.
Seminariumet var välbesökt och mycket intressant. Som i så många frågor så handlar även denna fråga om att vi människor tycker olika. Karin beskrev bland annat hur hon i arbetet försökt jobba utifrån perspektivet att hon försökt sätta sig in i de olika sidornas situationer och försökt förstå deras respektive sätt att resonera och argumentera.
En del av studien handlar också om vad det egentligen beror på att en sida "vinner" eller i alla fall får igenom sina argument och synpunkter mer än andra.
Det var som sagt väldigt intressant att lyssna på Karins föredrag och på den efterföljande frågestunden. Det slog mig att det tillvägagångssätt Karin beskrev vore mycket intressant att använda i i princip varje beslut vi tar, oavsett om det är politiska beslut eller tjänstemannabeslut.
Det handlar alltid om att ett antal olika alternativ till beslut finns. Och det blir ju alltid någon sida som vinner. Det intressanta är hur man kommer fram till att det blir det beslut som det blir. Ibland känns det som att den som skriker högst vinner och ibland handlar det om att det mest ekonomiskt fördelaktiga alternativet vinner och ibland är det helt andra argument som fäller avgörande.
Det blev också en diskussion om huruvida privata skogsägare ska få bestämma om sin egendom själv eller inte. Många röster höjdes om att man som privat mark- och skogsägare naturligtvis måste få bestämma själv över sina tillgångar. Trots att jag själv är uppvuxen på en skogsfastighet så är jag ändå fullt på det klara att man som skogsägare inte får göra vad man vill. Och jag menar att det inte alls är det enda området som man inte får göra som man vill med sin privata egendom.
Det kan handla om att djurägare inte får behandla sin kreatur hur som helst. Man får heller inte köra hur fort man vill med sin egen bil. Man får på vissa ställen inte ens måla sitt eget hus i vilken färg som helst och så vidare.
Därför tycker inte jag att det känns så märkligt att man inte får bestämma helt själv om vad man får eller inte får göra med sin egen privata skog.
Trots det är jag av den åsikten att man inte behöver bli åtalad för om man avverkar sin egen skog mitt i en slalombacke. Men det är ju en helt annan historia...
Kommentarer
Trackback
