Den 7 september 2009 tar pengarna slut
Jag pratade om det allvarliga ekonomiska läget för år 2009 och framåt och den ekonomiska utmaning som vi står inför.
Vi har nu fått besked om att vi kommer att få tio miljoner kronor mindre i intäkter jämfört med beslutet som kommunfullmäktige tog i november. Dessutom tror vi nu att kostnaderna blir fem miljoner kronor högre än vad kommunfullmäktige beslutade.
Jag menar att vi därför nu måste agera snabbt och handlingskraftigt. Nya uträkningar idag visar att om vi fortsätter i samma utsträckning med att bedriva verksamheten i Jokkmokks kommun så kommer våra pengar att ta slut den 7 september.
Det betyder att vi i god tid innan den 7 september måste gå till banken och låna pengar för att kunna betala ut löner till våra medarbetare den 25 september.
Det finns egentligen inga bra beslut för att komma tillrätta med denna krissituation. Vi måste sänka ambitionen, det vill säga sänka bemanningen och sänka kvaliteten i våra verksamheter. Det handlar till exempel om att Jokkmokks kommun måste minska antalet anställda med cirka 30-35 årsarbetare. Alternativt måste vi sanera fastighetsbeståndet snabbare än planerat.
Låt mig ta ett exempel som handlar om handlingskraft:
Vi har ett förhållandevis tydligt regelverk som träder ikraft om till exempel Suorvadammen skulle brista. Om Suorvadammen skulle brista kallas en krisledningsorganisation in. Den består av representanter från kommunstyrelsen.
Jag menar att vi nu står inför en ekonomisk damm som är på väg att brista. Underskottet för år 2009 bedöms bli 15 miljoner kronor. Det är otroligt mycket pengar.
Jag tror att vi nu borde - likt en situation då Suorvadammen skulle brista - kalla in en krisorganisation.
Kommunen måste hantera denna ekonomiska krissituation så handlingskraftigt som möjligt. Därför skulle kommunstyrelsen kunna upplösa alla facknämnder temporärt och kommunstyrelsen skulle då kunna agerar med fria händer för att snabbt lösa problematiken som uppstår då en ekonomisk damm brister.
Ja, tänk om ni hade tänkt till för ett år sedan och unvikit alla extrautgifter pga personalförändringar.
Som tidigare kommunbo sagt så tycker jag att det är rent ut sagt för djävligt att ni skickar hem folk med en otrolig kompetens och dessutom betalar för att bli kvitt dem!
Uppskattad kapitalförstöring för oss skattebetalare =lön för duktigt folk + kunskskapskapital = ofantlig summa. Hur många och för hur mycket kostar det oss??
För hur lång tid måste vi betala för att lära upp politikerna som tillsatts på tjänsterna istället?
Summasummarum = säkert dom pengar som du saknar för att kunna betala ut löner till dem som verkligen arbetar, dvs äldreomsorgspersonal, dagispersonal mm
Som tidigare kommunbo sagt så tycker jag att det är rent ut sagt för djävligt att ni skickar hem folk med en otrolig kompetens och dessutom betalar för att bli kvitt dem!
Uppskattad kapitalförstöring för oss skattebetalare =lön för duktigt folk + kunskskapskapital = ofantlig summa. Hur många och för hur mycket kostar det oss??
För hur lång tid måste vi betala för att lära upp politikerna som tillsatts på tjänsterna istället?
Summasummarum = säkert dom pengar som du saknar för att kunna betala ut löner till dem som verkligen arbetar, dvs äldreomsorgspersonal, dagispersonal mm
Jag förstår tanken med att snabbt kunna sätta en krisgrupp i arbete och att kommunstyrelsen skulle utgöra den krisgruppen. Men inte på bekostnad av fackkunskaperna skulle jag vilja säga. Varför istället inte skapa flera grupper, där representanter från flera fackområden ingår. Låt säga 6 grupper med 5-7 deltagare i varje, varje deltagare representerar ett speciellt område. De olika grupperna får diskutera fram olika förslag hur man skulle kunna se över hela kommunens organisation. Förutsättningen är att man förstås ger alla grupperna insyn i flera saker som rör organisation och ekonomi så att alla förstår vilka verktyg de har att röra sig med. I slutändan får alla grupperna redovisa sina förslag, för kommunstyrelsen, kanske t o m vid ett medborgarmöte. Och därur fattar man sen nödvändiga beslut. Och alla som deltar måste då förstås förstå att kriteriet för att kunna delta är att man är beredd att slita i några dygn och rådbråka sig själv. Över en helg t ex. Utan ersättning. Det låter tufft med det kan också utvecklas till något väldigt berikande. Att få till saker handlar också om det engageman man är villig att sastsa. Vill man förändra måste man vara villig att också ta på sig ansvar, i praktiken.
