Rom och Arlanda
Måndag den 24 november 2008
Efter en kort semesterresa under en långhelg i Rom skulle frugan och jag på söndag eftermiddag och kväll flyga från Arlanda till Luleå. Snön hade börjat falla under dagen och ju längre tiden gick så ökade intensiteten i snöandet.
Vi förstod ganska snart att det skulle bli förseningar vilket det minst sagt också blev.
Nåväl, vi fick till slut ändå kliva på planet norrut och vi lyfte vid 23-tiden på söndag kväll. Trots att det skulle bli sent innan vi var hemma så skulle vi ändå komma hem i natt. Trodde vi ja!
Men när vi väl var framme i Luleå och allt gjordes klart för landning så fick vi besked från piloten att det snöade så kraftigt så att det var problem för snöröjarna på marken att hålla undan snön på landningsbanan. Vi snurrade runt ovanför Luleå i ungefär en kvart men sedan kom beskedet från piloten att det var omöjligt att landa.
I brist på andra näraliggande landningsplatser så var det bara att flyga tillbaka till Arlanda.
Vi bussades till ett hotell i Uppsala där vi gick och la oss vid halv fyra på måndagsmorgonen. Klockan sju steg vi sedan upp för att åter bussas ut till Arlanda och försöka komma vidare hemåt igen.
Efter en lång väntan lyfte vårt plan vid 19-tiden och denna gång lyckades vi landa. När man flyger på charterresor brukar resenärerna applådera vid landning. Jag har dock aldrig varit med om det på reguljärflygningar. Men nu hände det. Direkt när planet landade kom det spontana applåder från alla i planet.
Efter 27 timmar på Arlanda behövde vi inte åka tillbaka ännu en gång.
Jag måste ändå säga att trots att många klagar på bristande information under sådana här tillställningar så måste jag säga att jag är helt nöjd med den information som jag fick del av.
Jag har full förståelse för att man i dessa knepiga situationer inte kan tala om när snön ska sluta falla och när alla plan ska lyfta.
När man dessutom inte har några småbarn med sig så är det ju inga problem. Vi var hela tiden inomhus och slapp att frysa. Mat fanns det väldigt gott om på Arlanda. Vi hade böcker att läsa och telefoner att ringa med och läsa mejl i så oss gick det egentligen ingen nöd på. Att man då missade ett gäng möten - bland annat kommunstyrelsens arbetsutskott - under måndagen känns inte som livsavgörande.
Efter en kort semesterresa under en långhelg i Rom skulle frugan och jag på söndag eftermiddag och kväll flyga från Arlanda till Luleå. Snön hade börjat falla under dagen och ju längre tiden gick så ökade intensiteten i snöandet.
Vi förstod ganska snart att det skulle bli förseningar vilket det minst sagt också blev.
Nåväl, vi fick till slut ändå kliva på planet norrut och vi lyfte vid 23-tiden på söndag kväll. Trots att det skulle bli sent innan vi var hemma så skulle vi ändå komma hem i natt. Trodde vi ja!
Men när vi väl var framme i Luleå och allt gjordes klart för landning så fick vi besked från piloten att det snöade så kraftigt så att det var problem för snöröjarna på marken att hålla undan snön på landningsbanan. Vi snurrade runt ovanför Luleå i ungefär en kvart men sedan kom beskedet från piloten att det var omöjligt att landa.
I brist på andra näraliggande landningsplatser så var det bara att flyga tillbaka till Arlanda.
Vi bussades till ett hotell i Uppsala där vi gick och la oss vid halv fyra på måndagsmorgonen. Klockan sju steg vi sedan upp för att åter bussas ut till Arlanda och försöka komma vidare hemåt igen.
Efter en lång väntan lyfte vårt plan vid 19-tiden och denna gång lyckades vi landa. När man flyger på charterresor brukar resenärerna applådera vid landning. Jag har dock aldrig varit med om det på reguljärflygningar. Men nu hände det. Direkt när planet landade kom det spontana applåder från alla i planet.
Efter 27 timmar på Arlanda behövde vi inte åka tillbaka ännu en gång.
Jag måste ändå säga att trots att många klagar på bristande information under sådana här tillställningar så måste jag säga att jag är helt nöjd med den information som jag fick del av.
Jag har full förståelse för att man i dessa knepiga situationer inte kan tala om när snön ska sluta falla och när alla plan ska lyfta.
När man dessutom inte har några småbarn med sig så är det ju inga problem. Vi var hela tiden inomhus och slapp att frysa. Mat fanns det väldigt gott om på Arlanda. Vi hade böcker att läsa och telefoner att ringa med och läsa mejl i så oss gick det egentligen ingen nöd på. Att man då missade ett gäng möten - bland annat kommunstyrelsens arbetsutskott - under måndagen känns inte som livsavgörande.
Kommentarer
Trackback
